Nej nu har jag beställt en massa saker på nätet igen och det var inte alls bra, jag som har lovat mig själv att inte köpa mer saker på nätet nu. Jag har beställt några profilprodukter bara för att dom var fina men jag vet inte vad jag ska med dom till egentligen de tar ju bara en massa plats och det är något som jag inte har så mycket av längre eftersom min lägenhet är ganska liten och jag har väldigt mycket saker och det kan ju bli så när man tycker om att köpa nya saker hela tiden. Jag har alla lådorna hemma fulla med saker som jag har köpt och det får helt enkelt inte plats mer nu så jag funderar på att sälja lite grejer istället så att jag får mer plats och sen så kanske jag kan tjäna lite pengar på dom också.

Jag tycker av någon outgrundlig anledning att det är väldigt roligt att läsa platsannonser. Även fast jag inte söker något arbete själv för tillfället. Så har det i princip alltid varit, så länge jag kan minnas faktiskt. För mig är det något av en hobby, jag kan lägga flera timmar varje dag på att bara läsa diverse platsannonser. Fast ibland är det förstås en smula deprimerande. Så är det ju också. Jag vet att det är fel det här beteende och att jag borde ägna mig åt något annat. Kanske borde jag straffa mig själv lite. Kanske med någon form av bälte med vassa piggar på. Eller så borde jag piska mig själv, flera gånger varje dag. Väldigt hårt dessutom. Eller nej. Det är ju bara dumt. Vad leder det till egentligen? Troligtvis ingenting alls. Så det är nog bäst att jag skippar den modellen helt och hållet och hittar på något mer konstruktivt. Eller bara låter saker och ting vara som de är.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till. Rynkorna börjar sprida sig ordentligt i mitt ansikte. Det går helt enkelt inte för sig. De måste bort, jag vägrar se ut som ett russin i ansiktet. Inte nu i varje fall. Det är en sak att ha lite rynkor och så när man är 90, då ger det mer tyngd, allvar liksom. Men just nu känns det inte alls rätt. Jag vill gärna vara slät några år till om det är möjligt. Därför funderar jag allvarligt på att göra ett ansiktslyft. I varje fall en av mina vänner har gjort det, med riktigt bra resultat måste jag säga. Det blev inte så där spänt och stelt som ansiktet kan bli på de som lyfter för mycket. Något sådant får inte hända (att det blir stelt alltså) ifall jag nu bestämmer mig för att göra det här ansiktslyftet, då tar jag nästan hellre rynkorna faktiskt.

Jag har en vän som dras med ganska högt utvecklad hypokondri. Han går allting omkring och oroar sig och nästan alltid säker på att fått mjältbrand, cancer eller någon sällsynt tropisk sjukdom. Han är även rädd för att få hjärtattack och av den anledningen har köpt inte bara en defibrillator utan tre, en i hallen, en i köket och en i sovrummet. Detta för att hans sambo snabbt ska kunna återuppliva honom ifall den här hjärtattacken nu skulle komma. Det verkar som sagt inte heller så sannolikt. Vi talar här om en person som egentligen har perfekt hälsa. Allt annat är bara inbillning (om man inte räknar själva inbillningen som en sjukdom i sig). Jag har också haft perioder då jag varit hypokondrisk eller i varje fall nojig (jag är till exempel alltid övertygad om att jag bli magsjuk eller i värsta fall drabbas av dysenteri när jag är utomlands), så jag kan i varje fall delvis sätta mig in i hur det känns.